San Sebastian

En pussi, älskling!

Igar bokade jag och Francesco flygresa till Lissabon, Portugal, den 28 juni till 1 juli. Min födelsedag den 30 juni ska firas i ett land jag ännu inte besökt! Ser väldigt mycket fram emot det.

San Sebastian var fanstastiskt fint, och även om jag jobbade största delen av vistelsen sa hann vi med bade trevliga restaurantbesök, utgang och lite sightseeing. Desvärre lyckades jag dra pa mig arhundradets förkylning... Och eftersom min chef är i Finland maste jag ända vara pa jobbet för att ta hand om ett antal viktiga saker (bl. a leverans av nya stolar och ett jobbigt telefonsamtal till katalanska regeringen).
När jag kom hem i lördags, sjuk och trött, hann jag sova tva timmar innan det var dags för ännu en middag med Fs föräldrar. Mellan hostattackerna försökte mamman hjälpa mig att fa min redan febervarma kropp ännu varmare genom att bylsa pa mig mer kläder. Snart satt jag mitt pa restauranten med en kopp te i min hand, flera lager kläder och ett blankt, kallsvettigt ansikte. Pa söndagen at vi lunch tillsammans innan de begav sig hem till Norditalien. Jag har aldrig ätit sa mycket förut (ända är jag en riktig storätare).

Och sedan var F underbar.

Hela dagen tog han hand om mig, följde med mig vart jag än ville och var den sötaste pojkvän jag nagonsin sett. Fast det roligaste pa hela dagen var när vi lag i parken. Plötsligt tittar han pa mig, trutar med läpparna, ser helt enkelt ovanligt löjlig ut och säger "Pussi!". Eh? Pussi? Va? Nej, inte pussy heller utan PUSSI. Hur har min italienske pojkvän lyckats lära sig ett sadant töntigt bebis-svenskt latsasord? Ingen aning. Jag är den sista människan ni kan förvänta er se pratandes bebissprak och gulligulla. Men han fick mig att skratta. Länge. Faktum är att jag nästan kvävdes da skrattet efter ett tag ersattes av panikhosta.

Imorgon kommer bilder fran helgen och San Sebastian. Pussi.

Barcelona, posa't fria!

Barcelona har dragit sig tillbaka in i kylan. En morgon vaknade jag och upptackte att jag inte hade nagon rost kvar, att halsen var svullen och att huvudet kandes tjockt. Det blev inte battre nar F papekade att jag "haft konstiga ljud for mig hela natten", nagot jag sjalvklart inte ville kannas vid. Efter ett antal minuter dok dock nagra svaga minnen upp om att jag inte kunnat svalja pa hela natten och darmed antagligen legat och smaskat bredvid honom fran det att jag somnade.

Men det borjar bli battre nu, fast kallt ar det fortfarande (har ni sno hemma?).

Min forsta arbetsdag igar gick bra, har skrivit pa for fyra manader tills vidare, och den 17-18 maj aker jag till fantastiskt vackra San Sebastian (Donostia) i Pais Vasco for att delta vid en konferens. Vilken lycka... Den enda nackdelen ar att kontoret ligger utanfor Barcelona, i Cerdanyola, men om vi lyckas fa tag pa nagon lamplig lokal i Barcelonas nya affarsdistrikt sa blir det flytt!

Idag har jag sprungit omkring hos diverse spanska myndigheter i jakt pa NIE-nummer och ett Numero de Seguridad Social som jag i slutet av dagen upplystes om att jag redan hade. Jag ar inte pa bra humor nu... Efter att ha sett vad som kanns som varje poliskontor i Barcelona, varje metrostation, sa ar jag helt slut.

Ser fram emot de besok som redan ar inbokade, min syster den 19 och Lina/Oriana den 25 april, bland annat eftersom jag tror att jag umgas alldeles for mycket med F. Imorse vaknade vi och sade i mun pa varandra "Jag dromde om dig inatt!". Att hans drom handlade om att jag foljde med honom nar han och alla hans vanner spelade fotboll, medan min handlade om att jag tvingades valja mellan honom och en dvarg (ar det har en skada efter boken Dvargen, mojligtvis?), reflekterar val bara kulturkrocken eller nagot...

Min dator ligger forresten fortfarande i djup koma...