San Sebastian

El sentimiento del día

Solen skiner, ljumma sommarvindar sveper längs med min kropp och jag hör pappegojor bland palmbladen. Har precis avnjutit en sallad med min arbetskompis Alessandra och vet att jag kommer att sluta relativt tidigt idag da jag inte har speciellt mycket att göra. Inatt anländer tva fantastiska vänner till min lägenhet alldeles intill Santa Ana-kyrkan, jag kan se fram emot en langhelg med dem i en av de städer jag älskar mest i hela världen och nästa vecka kommer Francesco hem fran New York, förhoppningsvis med en liten present i bagaget.

Tar upp en körsbärstomat fran min sallad och kisar i solen.

"Wow", tänker jag, "jag är svindlande lycklig"...

Gabriel, el angel!

Gabriel, en amerikan/katalan som jobbar i samma kontorsbyggnad som jag, ar varldens snallaste. Igar nar jag kom till jobbet pa morgonen var ingen dar, och eftersom jag annu inte har nyckel fick jag snallt satta mig ned och vanta. Fem minuter senare dok Gabriel upp, smapratade lite och slappte in mig. Nagon timme senare fick jag ett meddelande pa min Skype (som vi anvander oss av i byggnaden, antagligen for att slippa obehaget det innebar att ga upp for den lilla, lilla trappan och prata "face to face"), och G fragade om jag ville ha skjuts fran Barcelona till Cerdanyola nasta dag. Sjalvklart ville jag det, tag och buss ar inte nagot jag valjer frivilligt. Fem minuter senare kom ett nytt meddelande. "Bueno..." skrev G, "Jag antar att du har samma problem nu pa eftermiddagen?". Och sa fick jag aven skjuts hem. Vilken gentleman!

Imorgon firar jag min motsvarighet till fredagar; eftersom jag bara jobbar fyra dagar i veckan ar torsdagar numera underbara!

Pa lordag ar jag och Francesco inbjudna pa nagon slags katalansk fest utanfor Barcelona. Min chef ska dit och 30 personer till. Det enda problemet ar att jag an sa lange inte lyckats ordna nagon bil, vilket behovs for att ta sig dit.

Jonas kommer ju hit pa sondag forresten, underbart! Antligen nagon som forstar svenska och vet vad "dance battle" ar!

Snart "la Semana Santa"!

Sitter pa jobbet, men idag liksom igar ar jag min egen chef da Franziska akt till Istanbul for en konferens. Darfor tar jag nu en kort, valfortjant paus och uppdaterar bloggen lite.

Jobbet gar bra, har publicerat min forsta artikel pa hemsidan och sitter nu och jobbar med att informera medlemmar om att deras medlemskap i organisationen behover fornyas. Det ar inte direkt anstrangande. Vi ar ju egentligen bara tva personer som jobbar pa TCI i Barcelona, jag och min chef, men i samma byggnad har ett systerforetag sitt kontor. Vi ater oftast lunch tillsammans, och jag har upptackt hur trevliga alla ar. I lordags blev jag och F inbjudna att ga ut med italienskan som jobbar har, hennes franska pojkvan samt min chef med spansk fastman (glomde nog beratta det forresten, min chef kom hem fran Marrocko och berattade att hon "akte dit med pojkvan med kom hem utan". Vad sager man? Fem sekunder senare tog hon dock upp handen ur fickan och visade forlovningsringen, dvs: ingen pojkvan langre, men en blivande man). Igar at jag lunch med de tre supertrevliga killarna pa kontoret; en mexikan, en fransman fran Paris och en katalan/amerikan. De hade valdigt djupgaende kunskaper i svensk musik ("Ah, conoces I'm from Barcelona?" Si, son de mi ciudad. "Y The Knife?" Si, claro.).

Var pa bio igar, sag "300" med Tom och F. Den var intressant; mycket blod, mycket lanat material fran filmer som Gladiator och Sagan om Ringen och manga storslagna, stereotypa tal och forvrangning av historien.

Snart ar det paskveckan, dvs la Semana Santa. Judith kommer hit och vi ar nagra stycken som funderar pa at vandra i bergen. Alla ar lediga fredag till mandag, som hemma.

Barcelona, posa't fria!

Barcelona har dragit sig tillbaka in i kylan. En morgon vaknade jag och upptackte att jag inte hade nagon rost kvar, att halsen var svullen och att huvudet kandes tjockt. Det blev inte battre nar F papekade att jag "haft konstiga ljud for mig hela natten", nagot jag sjalvklart inte ville kannas vid. Efter ett antal minuter dok dock nagra svaga minnen upp om att jag inte kunnat svalja pa hela natten och darmed antagligen legat och smaskat bredvid honom fran det att jag somnade.

Men det borjar bli battre nu, fast kallt ar det fortfarande (har ni sno hemma?).

Min forsta arbetsdag igar gick bra, har skrivit pa for fyra manader tills vidare, och den 17-18 maj aker jag till fantastiskt vackra San Sebastian (Donostia) i Pais Vasco for att delta vid en konferens. Vilken lycka... Den enda nackdelen ar att kontoret ligger utanfor Barcelona, i Cerdanyola, men om vi lyckas fa tag pa nagon lamplig lokal i Barcelonas nya affarsdistrikt sa blir det flytt!

Idag har jag sprungit omkring hos diverse spanska myndigheter i jakt pa NIE-nummer och ett Numero de Seguridad Social som jag i slutet av dagen upplystes om att jag redan hade. Jag ar inte pa bra humor nu... Efter att ha sett vad som kanns som varje poliskontor i Barcelona, varje metrostation, sa ar jag helt slut.

Ser fram emot de besok som redan ar inbokade, min syster den 19 och Lina/Oriana den 25 april, bland annat eftersom jag tror att jag umgas alldeles for mycket med F. Imorse vaknade vi och sade i mun pa varandra "Jag dromde om dig inatt!". Att hans drom handlade om att jag foljde med honom nar han och alla hans vanner spelade fotboll, medan min handlade om att jag tvingades valja mellan honom och en dvarg (ar det har en skada efter boken Dvargen, mojligtvis?), reflekterar val bara kulturkrocken eller nagot...

Min dator ligger forresten fortfarande i djup koma...