Snart blir jag 21. Klockan 11 minuter i fem pa lördag kommer jag att ha levt 7665 dagar av mitt liv. 7665 händelserika dagar - endel fantastiska, andra av den sorten man helst skulle vilja hoppa över. Ända minns jag sa fa.
Pa min 21:a födelsedag kommer jag att befinna mig i Lissabon. Ett nytt land. Det första pa tva ar jag besöker där jag inte talar spraket.
21. En perfekt alder egentligen. Tillräckligt gammal för att blir respekterad och behandlad som en egen individ, men för ung för att orka oroa sig och för att tvingas ta itu med det riktigt jobbiga.
Men vart tog tiden vägen?
Och hur lyckades jag lära mig att leva, när det kändes sa omöjligt bara för nagra ar sedan?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment