Gabriel, el angel!

Gabriel, en amerikan/katalan som jobbar i samma kontorsbyggnad som jag, ar varldens snallaste. Igar nar jag kom till jobbet pa morgonen var ingen dar, och eftersom jag annu inte har nyckel fick jag snallt satta mig ned och vanta. Fem minuter senare dok Gabriel upp, smapratade lite och slappte in mig. Nagon timme senare fick jag ett meddelande pa min Skype (som vi anvander oss av i byggnaden, antagligen for att slippa obehaget det innebar att ga upp for den lilla, lilla trappan och prata "face to face"), och G fragade om jag ville ha skjuts fran Barcelona till Cerdanyola nasta dag. Sjalvklart ville jag det, tag och buss ar inte nagot jag valjer frivilligt. Fem minuter senare kom ett nytt meddelande. "Bueno..." skrev G, "Jag antar att du har samma problem nu pa eftermiddagen?". Och sa fick jag aven skjuts hem. Vilken gentleman!

Imorgon firar jag min motsvarighet till fredagar; eftersom jag bara jobbar fyra dagar i veckan ar torsdagar numera underbara!

Pa lordag ar jag och Francesco inbjudna pa nagon slags katalansk fest utanfor Barcelona. Min chef ska dit och 30 personer till. Det enda problemet ar att jag an sa lange inte lyckats ordna nagon bil, vilket behovs for att ta sig dit.

Jonas kommer ju hit pa sondag forresten, underbart! Antligen nagon som forstar svenska och vet vad "dance battle" ar!

Snart "la Semana Santa"!

Sitter pa jobbet, men idag liksom igar ar jag min egen chef da Franziska akt till Istanbul for en konferens. Darfor tar jag nu en kort, valfortjant paus och uppdaterar bloggen lite.

Jobbet gar bra, har publicerat min forsta artikel pa hemsidan och sitter nu och jobbar med att informera medlemmar om att deras medlemskap i organisationen behover fornyas. Det ar inte direkt anstrangande. Vi ar ju egentligen bara tva personer som jobbar pa TCI i Barcelona, jag och min chef, men i samma byggnad har ett systerforetag sitt kontor. Vi ater oftast lunch tillsammans, och jag har upptackt hur trevliga alla ar. I lordags blev jag och F inbjudna att ga ut med italienskan som jobbar har, hennes franska pojkvan samt min chef med spansk fastman (glomde nog beratta det forresten, min chef kom hem fran Marrocko och berattade att hon "akte dit med pojkvan med kom hem utan". Vad sager man? Fem sekunder senare tog hon dock upp handen ur fickan och visade forlovningsringen, dvs: ingen pojkvan langre, men en blivande man). Igar at jag lunch med de tre supertrevliga killarna pa kontoret; en mexikan, en fransman fran Paris och en katalan/amerikan. De hade valdigt djupgaende kunskaper i svensk musik ("Ah, conoces I'm from Barcelona?" Si, son de mi ciudad. "Y The Knife?" Si, claro.).

Var pa bio igar, sag "300" med Tom och F. Den var intressant; mycket blod, mycket lanat material fran filmer som Gladiator och Sagan om Ringen och manga storslagna, stereotypa tal och forvrangning av historien.

Snart ar det paskveckan, dvs la Semana Santa. Judith kommer hit och vi ar nagra stycken som funderar pa at vandra i bergen. Alla ar lediga fredag till mandag, som hemma.

Mysteriet Katalonien

Jag har blandade kanslor for Katalonien. Dels alskar jag den har delen av varlden, dels forstar jag mig inte pa den. Till exempel:

• Varfor envisas sa manga katalanska kvinnor med att bara hockeyfrilla? Och varfor tvingar de sina dottrar att klippa sig likadant?

• Hur kom de pa den fantastiska iden att gnida in en baguette med tomat och sedan salta, dvs pan con tomate?

• Varfor tar allt som borde ta en minut flera veckor?

• Hur orkar man ata klockan 22.00 varje kvall?

• Varfor envisas med att halla fast vid ett sprak som mer eller mindre endast talas har (fast visserligen ett mycket vackert sadant)?

Jag forstar inte... Men sedan tittar jag mig omkring. Ser hur folk skrattar, hur man umgas pa ett helt annat satt an i Sverige, hur vackert det ar med de grona berg som skyddar Barcelona, hur havet glittrar. Jag smakar pa all fantastisk mat. Pratar med underbara manniskor. Lyssnar pa musik full av kanslor. Lever. Och sedan tanker jag:

Nagot maste de ju ha gjort ratt.

Barcelona, posa't fria!

Barcelona har dragit sig tillbaka in i kylan. En morgon vaknade jag och upptackte att jag inte hade nagon rost kvar, att halsen var svullen och att huvudet kandes tjockt. Det blev inte battre nar F papekade att jag "haft konstiga ljud for mig hela natten", nagot jag sjalvklart inte ville kannas vid. Efter ett antal minuter dok dock nagra svaga minnen upp om att jag inte kunnat svalja pa hela natten och darmed antagligen legat och smaskat bredvid honom fran det att jag somnade.

Men det borjar bli battre nu, fast kallt ar det fortfarande (har ni sno hemma?).

Min forsta arbetsdag igar gick bra, har skrivit pa for fyra manader tills vidare, och den 17-18 maj aker jag till fantastiskt vackra San Sebastian (Donostia) i Pais Vasco for att delta vid en konferens. Vilken lycka... Den enda nackdelen ar att kontoret ligger utanfor Barcelona, i Cerdanyola, men om vi lyckas fa tag pa nagon lamplig lokal i Barcelonas nya affarsdistrikt sa blir det flytt!

Idag har jag sprungit omkring hos diverse spanska myndigheter i jakt pa NIE-nummer och ett Numero de Seguridad Social som jag i slutet av dagen upplystes om att jag redan hade. Jag ar inte pa bra humor nu... Efter att ha sett vad som kanns som varje poliskontor i Barcelona, varje metrostation, sa ar jag helt slut.

Ser fram emot de besok som redan ar inbokade, min syster den 19 och Lina/Oriana den 25 april, bland annat eftersom jag tror att jag umgas alldeles for mycket med F. Imorse vaknade vi och sade i mun pa varandra "Jag dromde om dig inatt!". Att hans drom handlade om att jag foljde med honom nar han och alla hans vanner spelade fotboll, medan min handlade om att jag tvingades valja mellan honom och en dvarg (ar det har en skada efter boken Dvargen, mojligtvis?), reflekterar val bara kulturkrocken eller nagot...

Min dator ligger forresten fortfarande i djup koma...

Lo que ha pasado en Barcelona ultimamente:

Som ni sakert alla har markt sa har jag varit ytterst franvarande de senaste dagarna, vilket beror pa nagot som bara kan beskrivas som en smarre katastrof; min dator har tagit sitt sista andetag. Jag hoppas fortfarande pa att han ska ateruppsta, men jag vet inte hur jag ska lyckas ateruppliva honom. Det enda jag ar saker pa ar att han inte langre har nagon energi, bokstavligt talat. Jo... Laddaren ar sonder, eller sa ar det datorn, och det verkar inte helt enkelt att reparera skadan i det har landet. For tillfallet har jag fatt lana Alfredos dator, men det ar en Mac och jag och Mac gar inte sa bra ihop.

De senaste dagarna har varit bra, pa fredagen traffade jag en svensk tjej som bor har i Barcelona. Det var skont att for en gangs skull umgas med nagot annat an personer av det manliga konet. Pa lordagen foljde jag med Francesco till hans hollandska f.d. lagenhetskompis. Det var trevligt; jag tillbringade natten genom att sitta och diskutera Nils Holgersson och Teskedsgumman med sju exalterade hollandare. F forstod inte mycket.

Pa sondagen bjod A med mig till sitt gym. Det liknar inget gym jag tidigare varit pa, mer ett spa. Man tilldelas en handduk sa fort man kommer in genom dorren och kan sedan valja mellan jacuzzi, pool, yoga, gym, power box etc. Jag gjorde bort mig atskilliga ganger, men lyckades fa lite traning till slut. Pa kvallen gick jag och F pa bio, det blev Paris je t'aime, en gang till.

Idag har jag spelat rollen som hemmafru fullt ut. Fixade lunch till F, och dom om min forvaning nar han inte bara at upp sin portion utan darefter ocksa ville ha mer! Jag ar stolt over mig sjalv, tjejen som brukade gora caffe latte i kaffebryggare.

En trevlig nyhet ar att jag kommer att ha den har fantastiska lagenheten helt for mig sjalv om nagon manad. A maste namligen aka tillbaka till Mexiko nagon gang, han vet inte nar an, men det kan bli sa lange som en hel manad. En annan trevlig nyhet ar att jag har takterass. Grillfest, oh yes!

Med vinden i håret...

Jag ska på allmän begäran berätta lite om min träff med vad jag trodde var en gaykille. Tänker inte gå in på detaljer, eftersom det faktiskt inte var så spännande, men det började med att han vänder sig om i Starbuckskön och frågar vad jag har tänkt beställa. Jag svarar, sanningsenligt och utan vidare eftertanke, "Un café americano" (känner du igen det, Antonia?) och rätt som det var så hade jag en redan betalad sådan i min hand. Självklart vill jag betala själv, men han säger bara "Nej, mina aktier har gått upp i dag!" och fnissar och viftar med sin hand.

Eftersom jag är övertygad om att han är gay, och därför inte har något emot att prata med honom då jag inte tror att han stöter på mig, tackar jag ja till en lunch dagen därpå (dvs igår). Dagen därpå träffar jag honom utanför Café Zurich (allmän mötesplats i Barcelona), vi äter paella och dricker vitt vin på en strandrestaurant och jag åker en kort sväng genom Barcelona i hans nya sportcab direktimporterad från Tyskland med vinden i håret och stora svarta solglasögon (hej filmstjärna!) efter att diverse försiktighetsåtgärder vidtagits ifall han mot all förmodan skulle röva bort mig. Hur som helst upptäckte jag tyvärr att han inte var gay då han efter att ha berättat historier om alla sina lägenheter i Barcelona, sina börsklipp och om hur han bor granne med fotbollsspelaren Messi i ett nybyggt hus i Barcelonas nya affärsdistrikt 22@ började prata om sin f.d. svenska tjej. Dessutom ville han ta med mig på en massa resor runt omkring i Spanien. Tack och hej Carlo, raggar man upp folk genom att låtsas att man är gay har man sumpat sina chanser.

I övrigt har jag det underbart, över all förväntan, med F. Det går bra, jag klarar av det här, jag börjar tycka om honom. Han tar hand om mig och jag tar ner honom på jorden när hans självförtroende blir för stort (Igår var han överlycklig eftersom han träffat en Peruansk kompis boende i Stockholm med svensk flickvän, och denne hade tydligen berättat för F att svenska tjejer ÄLSKAR italienska killar. Jag svor på att det inte var så och att det mer är så att alla italienska killar ÄLSKAR svenska tjejer och inte låter dem vara ifred, och att det är därför det blir som det blir).

Men faktum är att det är ganska trevligt att ha någon som tar hand om en, någon man vet alltid svarar på ens sms, någon som vill presentera en för alla sina vänner, någon som konstigt nog tittar på en med ögon som lyser och som verkar tro att man är perfekt trots att man gång på gång bevisat motsatsen. Hjälp... Jag har vuxit upp, vad är det här? Går det att falla för en bra kille ändå?

GOOD MORNING!

Bakom disken på A la Turca, ett Dürumställe på Nou de la Rambla 3, finns en liten glad man som skriker:

"GOOD MORNING! WHAT CAN I DO FOR YOU?"

så fort man kommer in på restauranten. Inte bara struntar han i om kunderna kan spanska eller ej (engelska verkar vara vad han föredrar), nej dessutom struntar han fullständigt i om det är morgon eller kväll. "Good morning" är vad man möts av, oavsett om klockan är 00.30, 17.00 eller 06.00.

Nåja, huvudsaken är att han är trevlig, och det verkar uppenbarligen fungera!

Just a perfect day...

Sedan jag kom till Barcelona har jag hunnit med så mycket att jag knappt minns allt. Efter en heldag med jobbmöte, lunch och middag på fredagen och "El Clásico" kvällen efter kom på söndagen den bästa dagen på länge.

Köpte foccacias, sallad, muffins och kaffe och mötte upp F på Ferran. Sedan tog vi oss förbi alla turistgrupper och in i Ciutadellaparken, där vi letade upp den soligaste bänken och slog oss ned för en picknick. Underbart. Med Ipoden på, en hörlur var och solen som värmde satt vi bara stilla en lång stund och njöt. Tillbringade hela eftermiddagen i parken, promenerade omkring och tittade på alla turister som åkte roddbåt (jag har bestämt mig för att jag inte längre är en av dem, turisterna, faktum är att jag är näst intill katalanska... haha), åt glass med jordgubbar.

Senare på kvällen var det Sushiparty som gällde hos Yoshi från Japan. Supergott, men kanske inte så konstigt med tanke på att han jobbar på restaurant. Det var i alla fall fullt med gäster där; ett helt gäng sydamerikanskor, en engelsman (som förresten hade betalat 400 Euro för att gå in på matchen i lördags, frågan är om det var värt det) och flera andra. Japanen M (jag skulle inte kunna skriva ut hans namn här ens om jag försökte) kan knappt någon castellano men lärde hela gänget att säga "Jag ska döda dig" på japanska. Det här följdes självklart av ett medlockande fniss som varade i säkert fem minuter. En annan japan lyckades istället för att säga "encantado" eller "mucho gusto" (som betyder ungefär "trevligt att träffas") när han presenterade sig säga orden "me encanto", som direkt översatt blir ungefär "jag älskar mig". Det kan man kalla en bra hälsningsfras, om inte annat för att den förhoppningsvis bryter isen...

Idag skiner solen (som vanligt), det är ungefär 20 grader (som vanligt) och snart ska jag ta mig ned till stranden och sätta mig och läsa lite spännande jobblitteratur...

Det bästa med den här lägenheten är att min väska matchar väggarna...

Estoy en Barcelona!

Nu är jag här; 20 grader varmt, solsken. Det blir knappt bättre. Mexikanen jag delar lägenheten med är liten och världens snällaste, och har ett enormt sinne för humor. Lägenheten är perfekt, ljus och luftig, och av någon konstig anledning har jag tilldelats det största rummet (det här är vad som kallas ett varmt välkomnande).

För tillfället står balkongdörrarna öppna ut mot gatan nedanför, alldeles intill Portal de l'Angel, och från köksfönstret har man utsikt över Santa Anna-kyrkan vars klocka nyss slog två.

Nu ska jag packa upp mina saker, sedan handla lite och vid fem ska jag träffa Francesco nere vid hans jobb. Ah, me encanta esta ciudad..!

Premiär

Då var det dags, vägen ligger öppen och på torsdag bär det av till Barcelona igen. Jag ser fram emot solsken, folkliv, hav, små utflykter, många besök och underbar mat, men kommer att sakna er där hemma. Här tänker jag skriva lite om vad som händer, så att jag inte blir helt isolerad eller kommer hem igen till Sverige en tid senare med Victoria Silvstedt-svenska och noll koll på hur man beter sig. Dessutom tänkte jag lägga upp lite bilder då och då, så att ni ser hur jag gradvis förvandlas från en blek och glåmig svenska till en solbränd, passionerad spanjorska... Men som sagt, först ska jag återvända till mitt älskade Barcelona. Hoppas vi ses där.

Första av många

"We shall not cease from exploration, and the end of all our exploring will be to arrive where we started and know the place for the first time."