Lissabon kändes pa nagot sätt som en bortglömd del av Europa. Trots att staden är full av fantastisk arkitektur, charmiga gränder där sparvagnar fran 40-talet far omkring, trevliga och hjälpsamma invanare och mysiga restauranter, sa kändes ibland som om Portugals huvudstad blivit fast i nagons slags tidsbubbla det senaste seklet. De vackra fasaderna pa husen var oftast inte alls underhallna, affärerna inhysta i lokaler fran en annan tid, vid vägkanten syns stora mängder kommunistpropaganda och vissa av husen i de gamla stadsdelarna sa obeboeliga att de ibland gav intrycket av en spökstad. Det märks att Portugal är ett av de fattigare länderna i Europa.
Ända var det sa ofattbart vackert, charmerande. Sparvagnarna, fasaderna... So
m om man latit tiden ha sin gang utan att försöka inverka, bygga nytt och förnya. Naturligtvis är det inte hela sanningen, förmodligen skulle man reparera mer om man hade ekonomin för det. F blev flera ganger under helgen nästan arg för att man inte tog hand om sin arktitekturskatt bättre.
Utanför vart hotell, mitt i centrum och mitt pa dagen, stod alltid ett antal prostituerade och inväntade kunder. Polisen som stod i gathörnet sag, men lät dem vara. Vart du än gar blir du e
rbjuden droger, ibland insisterar de.
Men folket, alltid beredda att hjälpa. Av en slump stötte vi ihop med servitrisen som jobbade pa restauranten där vi at en underbar lunch pa fredagen, hon hejade som om vi känt varandra sedan länge. Fragar man om vägen far man bade leenden och vägbeskrivning tillbaka. Och vi blev förvanade över sprakkunskaperna. Innan resan trodde vi att det var bäst att försöka kommunicera pa spanska, men upptäckte sedan att det gar bra med bade engelska och franska (även om vi ocksa i fortsättningen envisades med spanskan). Det som särskilt förvanade var att franskan tydligen är nästan lika utbredd som engelskan. Tydligen far elever i skolan först studera bada spraken, sedan välja mellan franska och engelska.
Staden pa sju kullar; vacker, bortglömd, vänlig och ett mysterium i sig.
Något jag älskar med större städer är gatukonsten som finns i varje kvarter. Det är så mycket mer än bara tags, graffiti eller vandalisering, en målning på en mur kan sända politiska budskap, frustration och känslor, eller poesi. Några av de vackraste jag sett finns i Paris, den till höger är målad på en mur i St Germain des Prés och flera vardagskonstnärer har sagt sitt på den gråa betongen.
