En pussi, älskling!

Igar bokade jag och Francesco flygresa till Lissabon, Portugal, den 28 juni till 1 juli. Min födelsedag den 30 juni ska firas i ett land jag ännu inte besökt! Ser väldigt mycket fram emot det.

San Sebastian var fanstastiskt fint, och även om jag jobbade största delen av vistelsen sa hann vi med bade trevliga restaurantbesök, utgang och lite sightseeing. Desvärre lyckades jag dra pa mig arhundradets förkylning... Och eftersom min chef är i Finland maste jag ända vara pa jobbet för att ta hand om ett antal viktiga saker (bl. a leverans av nya stolar och ett jobbigt telefonsamtal till katalanska regeringen).
När jag kom hem i lördags, sjuk och trött, hann jag sova tva timmar innan det var dags för ännu en middag med Fs föräldrar. Mellan hostattackerna försökte mamman hjälpa mig att fa min redan febervarma kropp ännu varmare genom att bylsa pa mig mer kläder. Snart satt jag mitt pa restauranten med en kopp te i min hand, flera lager kläder och ett blankt, kallsvettigt ansikte. Pa söndagen at vi lunch tillsammans innan de begav sig hem till Norditalien. Jag har aldrig ätit sa mycket förut (ända är jag en riktig storätare).

Och sedan var F underbar.

Hela dagen tog han hand om mig, följde med mig vart jag än ville och var den sötaste pojkvän jag nagonsin sett. Fast det roligaste pa hela dagen var när vi lag i parken. Plötsligt tittar han pa mig, trutar med läpparna, ser helt enkelt ovanligt löjlig ut och säger "Pussi!". Eh? Pussi? Va? Nej, inte pussy heller utan PUSSI. Hur har min italienske pojkvän lyckats lära sig ett sadant töntigt bebis-svenskt latsasord? Ingen aning. Jag är den sista människan ni kan förvänta er se pratandes bebissprak och gulligulla. Men han fick mig att skratta. Länge. Faktum är att jag nästan kvävdes da skrattet efter ett tag ersattes av panikhosta.

Imorgon kommer bilder fran helgen och San Sebastian. Pussi.